Grön el? Vindkraftverkens CO₂-utsläpp är lika stora som flygets
- Janne
- för 2 dagar sedan
- 6 min läsning
Av Janne, 62 – erfaren maskinist, miljövän och sann realist
Visste du att Sveriges vindkraftverk redan har släppt ut ungefär lika mycket koldioxid som hela den svenska flygindustrin gör på ett år? Nej – det brukar inte stå med i reklamen från de stora energibolagen. Men det borde det!! (Se faktaruta längre ner i texten)
Ett landbaserat vindkraftverk, alltså ett sådant du ser på en kulle eller i ett avverkat skogsområde, kräver mellan 1 000 och 1 300 ton betong bara för att kunna stå upp. Det är ungefär 25 fullastade betongbilar som körs ut till platsen. För verk som står direkt på berg används mindre betong, runt 500 ton, men det är fortfarande inga små mängder.
I betongen går det dessutom åt stora mängder armeringsjärn – upp till 150 ton per verk för större modeller. Det motsvarar vikten av tre fullvuxna blåvalar.
30 Varv Runt Jorden
Tillverkningen av 1 000 ton betong leder till ungefär 290 ton koldioxidutsläpp. Lägger man till armeringsjärnets klimatpåverkan, som är cirka 72 ton CO₂ per 100 ton enligt svenska riktlinjer, landar vi på ett utsläpp om ungefär 360 ton CO₂ per vindkraftverk – enbart från fundamentet.
För att sätta det i perspektiv: ett enda verk släpper alltså ut ungefär lika mycket koldioxid som att köra en modern dieselbil 30 varv runt jorden. Det är knappast vad folk tänker på när de hör ordet “hållbart”.
FAKTARUTA FUNDAMENT
Det här är den vanligaste typen på slät mark eller mjukare jord.
Består av en stor betongplatta som grävs ner helt i marken.
Fundamentet kan väga 1 000–1 300 ton, ofta med stor diameter och låg höjd.
Det syns inte mycket ovan jord – själva tornet börjar precis vid markytan.
Används där berget ligger grunt, t.ex. i norra Sverige eller i fjälltrakter.
Här borrar man ner ankarstag (långa stålstänger) djupt i berget och använder mindre betong, ofta ca 500 ton.
Det ser ofta mer "direktmonterat" ut.
Vanligare i kuperad, stenig terräng.
I Sverige har vi omkring 5 470 landbaserade vindkraftverk. Multiplicerar vi 360 ton CO₂ med det antalet hamnar vi på närmare två miljoner ton koldioxid. Det är i samma storleksklass som hela den svenska flygindustrins årliga utsläpp – både inrikes och utrikes flyg som tankar i Sverige.
Det är viktigt att förstå att detta inte är någon påhittad siffra.
Det är rena, konkreta utsläpp från byggprocessen – och det är innan vi har börjat räkna på vägar som byggs, kablar som grävs ner, transporterna av alla delar, servicepersonal som kör miltals varje vecka, och de hundratals liter olja som behövs för att smörja verken regelbundet. För ja – ett vindkraftverk går inte av sig självt. Det är en avancerad maskin, med rörliga delar, växellådor och hydraulik som kräver konstant underhåll. Och den där oljan, det är inget du köper på macken. Det är specialolja som byts med jämna mellanrum och som kan läcka, särskilt i vårt kalla klimat.
Jag stod vid ett bygge utanför Ånge en gång.
Det gick åt 28 lastbilslass betong till ett enda fundament. Fyra dagar senare rullade tre specialtrailers in med 130 meter rotorblad. Ingen där ute kallade det grönt – det var bara stål, diesel, betong och sprängsten. Det är verkligheten.
AVFALL
Och verkligheten tar inte slut där. Ett vindkraftverk har en livslängd på ungefär 20 till 25 år. Många tappar i effekt långt tidigare. När de väl tas ur drift står vi med ett nytt problem: avfall. Rotorbladen är gjorda av kompositmaterial, ofta glasfiber eller kolfiber, som inte går att återvinna på något ekonomiskt eller miljövänligt sätt. I dag gräver man helt enkelt ner dem i marken. I Tyskland är det redan förbjudet att lägga rotorblad på deponi. I Sverige? Vi ligger efter. Myndigheterna har knappt börjat prata om det.
MARK
Dessutom kräver varje vindkraftverk mellan 5 och 8 hektar mark. Det är alltså 10 till 15 fullstora fotbollsplaner per verk. Den marken används inte bara till tornet utan också till vägar, säkerhetszoner och ytor för service och lagring. Ofta röjs skog, djurens habitat försvinner och människor som bor i närheten får leva med buller, skuggor och blinkande ljus dygnet runt – utan någon som helst ekonomisk ersättning.
UTSLÄPP
Vi måste våga tala klarspråk. Det här handlar inte om att vara emot förnybar energi. Det handlar om att vara för ärlighet. För när vi bygger en energiinfrastruktur som kräver tusentals ton betong, stål, olja och plast – då är det inte nollutsläpp. Då är det bara utsläpp som sker någon annanstans, vid en annan tidpunkt, och som någon annan får leva med.
Här är fem saker du sällan får höra om vindkraften:
Rotorbladen går inte att återvinna. De grävs ner.
Livslängden är 20–25 år. Sen blir det industriavfall.
Fundamenten orsakar enorma utsläpp – närmare två miljoner ton CO₂ i Sverige.
Varje verk kräver specialolja, ständig tillsyn och omfattande logistik.
Natur, djurliv och människor i närområdet får ta smällen – utan ersättning eller inflytande.
FAKTARUTA - Fundament vs Flyget
Jag har arbetat hela mitt liv med maskiner, metall, betong, skog och mark. Jag vet vad det kostar att bygga saker – inte bara i kronor, utan i resurser. Det jag vänder mig mot är inte tekniken i sig, utan lögnen om att den är fri från konsekvenser. Att vi bygger 150 meter höga torn mitt i naturen, och kallar det hållbart – det är inte bara naivt, det är oansvarigt.
Vi behöver el. Vi behöver bygga. Men vi behöver också ärliga samtal om vad det faktiskt innebär – för klimatet, för landsbygden, för framtiden. Och vi behöver ledare som vågar säga det rakt ut: varje kilowatt har ett pris. Frågan är bara vem som får betala?
100-årsprincipen™ - ett initiativ av Bonuspartiet
100-årsprincipen™ innebär att varje beslut ska stå sig i minst ett sekel och lämna jorden i bättre skick än vi fann den. Tillämpning:
Gynnar det Sverige om 100 år?
Är det reversibelt?
Ger det kommande generationer inflytande?
Tillämpning av 100-årsprincipen™: Vindkraftverkens klimatavtryck
Står utbyggnaden av dagens vindkraftverk emot 100-årsprincipen? ❌ Nej – det gör den inte. Av flera skäl:
Materialavtrycket är större än nyttan: Fundamenten består av tusentals ton betong och stål som inte kan återvinnas efter verkets livslängd. Rotorbladen – ofta gjorda av komposit – måste grävas ner. Ett verk lever i 25 år men lämnar kvar restprodukter som påverkar mark, ekosystem och landskap långt efter att elen slutat flöda. Vi lämnar alltså inte jorden i bättre skick.
Det är inte reversibelt: När skog har röjts, vägar dragits och betongen är gjuten är naturen förändrad – kanske för alltid. Att återställa områden där 150 meter höga torn en gång stått är både tekniskt och ekonomiskt osannolikt. Ingreppen går inte att ångra utan stora konsekvenser.
Framtida generationer ges inget inflytande: Många vindkraftsbeslut tas centralt eller med svagt lokalt stöd. Grannar får leva med buller och skuggor utan att ha haft verklig möjlighet att påverka. Besluten binds i långa avtal och koncessioner som sträcker sig över flera decennier – och som kommande generationer inte kan påverka trots att de får leva med konsekvenserna.
Kortsiktiga klimatvinster – långsiktiga restkostnader: Koldioxidbesparingarna sker idag, men tillverkning, installation, avfall, och markpåverkan blir ett framtida ansvar. När verken är uttjänta återstår logistik, nedmontering, avfallshantering – och frågan om vem som betalar för att få bort dem. Vinsterna kan plockas ut snabbt av bolag, men de långsiktiga kostnaderna landar i knät på svenska folket och våra barnbarn.
100-årsperspektivet kräver mer än att något snurrar idag. Det kräver att vi vet vad som blir kvar när det slutar snurra.
Bloggen är skriven i samarbete med ChatGPT - fel kan förekomma.
Lagar och rekommendationer kan ha ändrats när du läser detta.
Comentários