Från fjäll till framtid: Samernas väg och vår gemensamma historia
- Anki
- 25 aug.
- 8 min läsning
En blogg av Anki om Samerna - Sveriges urbefolkning. "- Det här handlar inte om ”vi och dem” – det handlar om vår gemensamma historia och framtid. Samernas kultur är en rikedom för oss alla, men den kräver respekt och skydd för att överleva."
INLEDNING
- En debatt som berör oss alla, inte minst kommande generationer
Bakgrund: Nyligen publicerades en rapport där man föreslår att staten ska privatisera marken i norr, avveckla Sametingen och att renskötsel ska göras öppen för alla – inte enbart för samerna. I rapporten drar man slutsatsen att det, ur ett marknadsekonomiskt perspektiv, skulle skapa rättvisare konkurrens och effektivare markanvändning.
Förslaget har väckt både medhåll och stark kritik. För samerna skulle en sådan förändring riskera att urholka deras urfolksrättigheter, eftersom renskötseln inte bara är ett yrke utan en del av deras identitet och livsstil. Den här debatten visar tydligt hur aktuella och omstridda frågorna om mark, kultur och urfolksrättigheter fortfarande är i Sverige idag - trots att det är reglerat i Sveriges Grundlag.
Svenskt eller utländskt ägande av Svensk mark
Staten äger stora delar av marken i norr (bl.a. via Statens fastighetsverk och Sveaskog). Om staten skulle sälja mark, så är det i grunden möjligt att köpare kan vara både svenska och utländska.
I vissa fall finns regler och tillståndsprövningar men i praktiken äger redan många utländska privatpersoner och bolag mark, skog och fastigheter i Sverige.
Det betyder: Om statens mark i Sápmi skulle privatiseras, så finns det en verklig risk att utländska bolag skulle kunna köpa upp mark för gruvdrift, vindkraft eller skogsbruk.
Anki berättar - min fascination för samisk kultur:
Jag har alltid varit fascinerad av den samiska kulturen – deras historia, deras sätt att leva och deras starka koppling till naturen. Samerna tillhör Sveriges urbefolkning, och jag känner personligen en stolthet över att vi har ett urfolk här i vårt land.
Samerna har formats av generationer, och deras livsstil, språk och traditioner är djupt förankrade i naturen och i renskötsel, som inte bara är en näring utan en central del av deras identitet. Ändå står samerna idag inför utmaningar som hotar deras rättigheter och möjlighet att fortsätta leva på sitt traditionella sätt.
Idag skulle vi kanske kalla deras livsstil för att leva offgrid – självförsörjande, nära naturen och i takt med årstiderna...
En rikedom för oss alla
Samerna är inte bara en del av Sveriges historia – deras kultur är en rikedom för oss alla som lever här idag. Deras språk, deras hantverk, deras kunskap om naturen och deras sätt att leva i balans med årstiderna tillför något unikt som vi andra kan inspireras av.
Deras rätt till land och renskötsel är inte bara en politisk fråga, det är en levande länk till tusentals års historia och en påminnelse om att människan kan leva nära naturen utan att förbruka den. I en tid när klimatkrisen är på allas läppar kanske just samernas traditionella kunskap är något av det mest värdefulla vi har.
Att stärka samernas rättigheter är därför inte bara viktigt för dem – det är också ett sätt att berika Sverige som helhet.
”Samerna fanns här tusentals år innan Sverige ens blev en stat.
När blev Sverige en stat?Samerna har levt i Sápmi i tusentals år – långt innan Sverige ens fanns som land. Det vi i dag kallar Sverige började ta form som ett rike under medeltiden, men det är först med Gustav Vasa 1523 som landet brukar räknas som en självständig nationalstat. Då fick Sverige en starkare kungamakt och en egen plats på den europeiska kartan. Det betyder att samerna hade en etablerad kultur och livsform i norr i flera tusen år innan Sverige ens existerade som stat. |  Gustav Vasa – ofta kallad grundaren av det moderna Sverige (1523) |
Var ligger Sápmi?
Historia
Samerna har bott i Sápmi – området som sträcker sig över norra Sverige, Norge, Finland och delar av Ryssland – i ca 6 000 år. Arkeologiska fynd visar att människor med samisk kultur levde här redan under stenåldern (3 000–4 000 f.Kr.), med renskötsel, jakt och fiske som bas för sitt liv.
Språket, traditionerna och kunskapen om naturen har överlevt i tusentals år, trots kolonisering, tvångsförflyttningar och språkförbud. Renskötseln är inte bara en näring – det är ett levande arv som knyter samman samerna med deras historia, kultur och naturen i Sápmi. Samernas kultur omfattar även hantverk och traditionell kunskap om naturen, som är centrala delar av deras identitet.
Renskötsel - hjärtat i samekulturen
Renskötsel är samernas hjärta och själ. Genom Rennäringslagen, som har starkt skydd i svensk lag, har samebyarna särskilda rättigheter att använda marker för sina renar. Staten äger marken och upplåter den till Samerna.
Utmaningar: I dagens samhälle utsätts dessa marker för stora påfrestningar: gruvdrift, vindkraftsprojekt och annan industriell verksamhet tränger undan traditionell renskötsel. Beslut som påverkar marken tas ofta utan tillräckligt samråd, vilket hotar både näringen och samernas kultur.
Sametinget
Sverige erkänner samerna som urfolk och har därför inrättat Sametinget – ett folkvalt organ som arbetar med kultur, språk och politiska frågor. Sametinget är både rådgivande och förvaltande, men dess juridiska inflytande över markbeslut är begränsat. Det gör att samernas röst ibland inte räcker till i viktiga frågor som påverkar deras marker och livsstil
”Renarna är inte bara en näring – de är hjärtat som håller kulturen vid liv.”
Lagar och internationellt skydd
FN:s deklaration om urfolks rättigheter (UNDRIP) | ILO-konventionen nr 169 (ILO 169)* |
Antogs 2007 av FN:s generalförsamling.
|
|
ILO 169: Internationella arbetsorganisationen (ILO) är ett FN-organ med särskilt fokus på arbete, sociala frågor och mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Utöver detta gäller Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som omfattar samernas rätt till egendom, kultur och föreningsfrihet. Trots detta kvarstår stora begränsningar i hur samerna kan påverka beslut som berör deras marker och kultur.
”Skillnaden mellan FN:s deklaration och ILO 169? Det ena är fina ord – det andra är bindande lag.”
Hur många samer finns det?
Totalt i hela Sápmi (Norge, Sverige, Finland, Ryssland): finns cirka 80 000–100 000 Samer.
Av dessa:
Norge: ca 50 000–65 000
Sverige: ca 20 000–35 000
Finland: ca 8 000
Ryssland (Kolahalvön): ca 2 000
Om man ställer siffrorna bredvid varandra: ett jättelikt område och en relativt liten befolkning, så låter det som en ”orättvis” fördelning. Det är ungefär där Timbro landar i sin argumentation.
Ett vanligt missförstånd:
Samerna äger inte marken. Staten äger den största delen, men samerna har särskilda bruksrättigheter (främst renskötselrätten) enligt urminnes hävd och lag.
Marken används inte ”bara av 80 000 personer”. Den är en delad resurs där även andra (t.ex. turism, skogsbruk, jakt, fiske) har tillgång – men samernas rättigheter är unika eftersom de knyter an till kultur och identitet.
Det handlar alltså inte om att ”dela ut mark till en liten grupp”, utan om att skydda ett folks livsform och historiska rättigheter - precis som man gör i andra länder.
Vad kan vi lära oss av andra länder och historien?
Indianerna i Nordamerika förlorade stora delar av sina marker genom avtal som bröts, tvångsförflyttningar och krig. Idag lever många i reservat, ofta med svåra sociala problem – och kampen för mark och vatten fortsätter än i dag.
I Australien är det i dag vanligt att offentliga program, serier och filmer betonar respekten för urfolkets rättigheter. De inleds ofta med en s.k: Acknowledgement of Country* – ett uttalande där man erkänner landets ursprungsbefolkning som de rättmätiga förvaltarna av marken.
*Exempel: “We acknowledge the Traditional Custodians of the land on which we meet, and pay our respects to Elders past and present.”
Att lyssna, lära och agera är steg mot ett Sverige där samernas rättigheter verkligen respekteras och deras kultur får fortsätta att berika oss alla.
Inkludering – ett samtida modeord...
Vi pratar ofta om vikten av inkludering i samhället – att alla ska känna sig delaktiga och ha en självklar plats. Men när det gäller samerna, vårt eget urfolk, ser vi ibland en helt annan tendens: att deras rättigheter ifrågasätts, att deras markinsatser krymper och att deras kultur riskerar att trängas undan. Det är en märklig paradox. Samerna borde vara självklara i berättelsen om Sverige – men istället hamnar de ofta vid sidan av, som om deras rättigheter vore förhandlingsbara.
5 steg för ett starkare samiskt inflytande
Stärk juridiskt skydd – Ratificera ILO-konvention nr 169 och implementera FN:s urfolksdeklaration i svensk lag.
Ge Sametinget mer inflytande – Säkerställ att Sametinget har resurser och mandat att påverka beslut om mark, vatten och exploatering.
Skydda traditionell markanvändning – Inför regler som minskar negativa effekter av industriella projekt på renbetesmarker.
Bevara kultur och språk – Stöd samiska skolor, språkprogram och kulturella initiativ.
Öka medvetenheten hos allmänheten – Informera om samernas historia, kultur och pågående kamp för rättigheter.
Bonuspartiets ståndpunkt
Bonuspartiet respekterar samernas rätt som Sveriges urfolk. Vi erkänner deras unika kultur, språk och livsform samt deras historiska och nutida band till marken och naturen i Sápmi.
Som i alla bloggar avslutar vi med att titta på:
Bonuspartiets 100-årsprincip™
100-årsprincipen innebär att beslut ska:
stå sig i ett sekel – de ska vara hållbara och relevanta över tid,
vara reversibla – så att framtida generationer kan justera eller ångra dem,
ge kommande generationer kontroll – över resurser, möjligheter och beslut i sin samtid.
Är 100-årsprincipen tillämpbar här?
Ja – kanske mer än i något annat fall.
Samerna har levt i Sápmi i över 6 000 år. Det är svårt att tänka sig ett bättre exempel på långsiktighet än en kultur som överlevt årtusenden av förändringar, tvångsförflyttningar och språkförbud. Om vi menar allvar med 100-årsprincipen måste vi fatta beslut som respekterar just detta – ett arv som redan visat sig vara hållbart över tid.
Det betyder:
att lagar och rättigheter ska utformas så att de står sig över generationer,
att markanvändning måste ske på ett sätt som går att ångra eller justera, utan att förstöra för framtiden,
att kommande generationer av både samer och övriga svenskar ska ha kontroll över sina naturresurser och sin kultur.
100-årsprincipen påminner oss: vi är förvaltare, inte ägare, av framtiden.
Avslutande hälsning
Hoppas att du fann inlägget intressant!
📩 Prenumerera på bloggen, dela vidare och kommenterar gärna (respektfullt).
Hälsningar från dagens skribent!
Anki 🌻
Ledamot i Bonuspartiet
Om Anki Min respekt för livet sträcker sig långt utanför människan – djur och natur har varit mina följeslagare genom hela livet. Jag tror att hur vi behandlar det sårbara säger något avgörande om vilka vi är – både som människor och som samhälle. Jag är en do'er med båda fötterna i verkligheten. Har jobbat med administration, lärt mig hur företag fungerar – ekonomi, struktur och ansvar – och fått en gedigen förståelse för det som bär vardagen, inte bara visionerna. För mig handlar politik inte om makt, utan om människor. Om att lyfta dem som blivit förbisedda och bygga ett samhälle där fler får plats. Nyligen tog jag dessutom C-körkort – för i min bok blir man aldrig för gammal för nya äventyr. Jag tror på värme, sunt förnuft och på att erfarenhet ska räknas – inte räknas bort. |
Bloggen är skriven i samarbete med ChatGPT - fel kan förekomma.
Lagar och rekommendationer kan ha ändrats när du läser detta.
Kommentarer