Om vallöftet: - Vi höjer A-kassan! samt ett personligt brev från verklighetens Sverige
- Marita Bladh
- 9 nov.
- 8 min läsning
Uppdaterat: 11 nov.
📢 Denna blogg kan du även lyssna på!
En blogg av Marita Bladh om hur långtidsarbetslöshet straffas med lägre ersättning – och om hur ingen tycks se samhällsutvecklingen i ett helhetsperspektiv eller tar hänsyn till att AI-boomen snart slår till med full kraft.
Frågan är: Varför ska du bry dig även om du har ett jobb idag?
Jo, därför att när AI-boomen är här på allvar då kommer hundratusental jobb försvinna. Kanske även ditt jobb! Läs mer om AI längre ner & vad man kan göra själv.
INNEHÅLL:
INLEDNING
FACKET
ETT BREV FRÅN VERKLIGHETEN
LÖSNINGEN och INVOLV™
AI - HJÄLP ELLER STJÄLP
KONSEKVENSANALYS & 100-ÅRSPRINCIPEN™
Engagera dig!
INLEDNING
Nyligen deklarerade regeringen stolt att A-kassan skulle moderniseras och ersättningen skulle bli mer rättvis. Många applåderade, många kände sig lättade. Kanske blev det mer rättvist, men det beror verkligen på hur man ser på det - och på människor...
Nya regler, ny verklighet
Från 1 oktober, 2025, gäller den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring. Den ersätter det gamla systemet med ett nytt, “inkomstbaserat” sådant. Det låter bra. Tills man märker att ersättningen trappas ner var hundrade dag. Tills Försäkringskassan plötsligt sänker ditt aktivitetsstöd med flera tusen — utan varning.
För den som är långtidsarbetslös, eller deltar i ett arbetsmarknadsprogram, kan ersättningen till slut landa runt 5 700 kronor efter skatt. Det är inte “en morot till arbete”. Det är ett existensminimum som inte ens räcker till att existera på.
Brist på pengar, hopp och tillit är förödande för en människas självkänsla.
Regeringen säger: Det ska löna sig att jobba!
Jobbskatteavdraget höjs nästa år, så du som redan har en inkomst får några tusenlappar extra i fickan. Det är toppen! Samtidigt får den som står utan jobb — eller vars a-kassa tagit slut — väldigt mycket mindre. Det är en sorts Robin Hood-politik, fast baklänges. Det värsta är att man tycks utgå ifrån att människor med flit och mening inte vill arbeta. Visst kan det vara så i vissa fall, men är det verkligen mer regel än undantag?
Vad säger facken?
TCO säger bland annat att “Regeringens förslag om avtrappning i a-kassan kommer inte att minska arbetslösheten och stödjer inte heller en bättre matchning på arbetsmarknaden.”(Källa: TCO.se)
TCO säger också att “taket i a-kassan behöver höjas och indexeras för att följa löneutvecklingen.”(Källa: TCO.se)
LO skriver att “ersättningstaket bör höjas … ersättningen bör inte trappas ned med tiden i arbetslöshet.”(Källa: LO-bloggen)
IF Metall beskriver att den nya försäkringen gör ersättningen oförutsägbar för dem med varierande inkomster.(Källa: IF Metall)
Ett personligt brev från verkligheten
Nedanstående text är skriven av Robert B., en av alla arbetssökande som drabbats av regeringens lagändring. Texten presenteras i sin helhet. (Medgivande om delning finns.)
"Regeringen har skapat ett Sverige där det inte längre går att vara människa För några dagar sedan kom beskedet jag inte var beredd på. Försäkringskassan hade sänkt mitt aktivitetsstöd med närmare 3 500 kronor, utan någon förvarning. Jag har gjort allt rätt. Sökt jobb, rapporterat i tid, kämpat, försökt hålla hoppet vid liv. Ändå känns det som om man straffas för att man försöker.
För dig som inte känner till det: Aktivitetsstöd är det man får när ens a-kassa tar slut. Det är alltså en form av ersättning för den som deltar i aktiviteter via Arbetsförmedlingen. Men enligt den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring sänks ersättningen var 100:e dag – tills man till slut hamnar på ungefär 5 700 kronor efter skatt. Det är inte existensminimum. Det är långt under. Hur ska en människa överleva på det? Betala hyra, el, mat, hygienartiklar, SL-kort, telefon och mediciner? Det går inte. Det går verkligen inte.
Och samtidigt säger regeringen att man vill sänka kriminaliteten och skapa trygghet. Men hur trygg blir man av att tvingas välja mellan att äta eller betala hyran? Hur trygg blir ett samhälle där människor förnedras ekonomiskt i statens namn? Vi som söker jobb gör det inte för att vi måste, utan för att vi vill bidra. Vi vill använda våra kunskaper, bygga en framtid, känna oss behövda. Men när systemen drar undan mattan gång på gång, tar de också bort människovärdet. Att vara arbetssökande är inte semester. Det är ett heltidsjobb utan lön, utan trygghet och utan vila.
Och när man gång på gång ser sin ekonomi rinna bort medan politikerna pratar om “drivkrafter”, då börjar man förstå, det handlar inte längre om att hjälpa människor, utan om att pressa dem tills de går sönder. Jag vet att jag inte är ensam. Jag ser det i grupper, människor som gråter, som inte vet hur de ska klara sig, som känner sig värdelösa trots att de gör allt de kan.
Vi pratar inte om siffror. Vi pratar om liv. Det är dags att säga ifrån. Det är dags att våra röster hörs! Vi arbetssökande är inte problemet, vi är en del av lösningen. Men det kräver att staten börjar behandla oss som människor, inte som siffror i ett kontrollsystem."
Är det ingen regering - röd eller grön eller blå - som förstår att människor är en resurs?
Så kan arbetslösa bli en del av lösningen för samhället
Jag, Marita, känner inte till alla aktiviteter arbetslösa bjuds in till. Kanske är det att skriva CV, att gå en kurs - nej, jag vet inte, så vi lämnar det... Men uppenbarligen är det inte effektivt.
Vi har en välfärd som bokstavligen går på knäna. Finns det verkligen ingen av de arbetssökande som skulle kunna engageras att till exempel:
Hjälpa till att rusta upp Sveriges järnväg – måla stationer, röja sly, reparera staket.
Vara resurspersoner i skolor – läsa med barn, avlasta lärarna, finnas som vuxna i rasterna.
Stötta på sjukhus – hjälpa patienter till rätt avdelning, avlasta administrativt, uträtta ärenden.
Vara trygghetspersoner i bostadsområden – närvaro i kvällstid, ett ansikte som folk känner igen.
Hjälpa till i hemtjänsten – inte med vård, men med sällskap, promenader och praktiskt stöd.
Plantera träd och ta hand om parker – för klimatet, för staden, för framtiden.
Laga, återbruka och sortera – bidra i kommunala återbruk
Delta i kultur och fritid – hjälpa till på bibliotek, idrottsföreningar eller ungdomsgårdar.
Stärka civilsamhället – bistå ideella organisationer
Delta i digitalisering och stöd för äldre – lära ut teknik, hjälpa med e-tjänster, bryta ensamhet.
Tänk om vi istället för att passivisera människor kunde aktivera deras värde. Inte som gratis arbetskraft, utan som en del av samhällskontraktet. Det hade varit ett politiskt genombrott: att förstå att människor inte är en kostnad, utan en investering. Vi har råd att sänka skatten för de som redan arbetar. Men vi har tydligen inte råd att ge mening åt de som vill börja. Det är nästan poetiskt i sin absurditet.
Involv™ är ett volontärprogram framtaget av Bonuspartiet.
INVOLV är ett nationellt volontärprogram som vi har tagit fram för att stärka social gemenskap, inkludering och samhällsengagemang i Sverige. Programmet bygger på tanken att alla människor – oavsett bakgrund, ålder eller livssituation – har något att bidra med. Det handlar inte om att ersätta arbete, utan om att skapa delaktighet, mening och tillhörighet.
Just nu har vi tusentals människor som vill bidra, men som inte får chansen. Med INVOLV kan vi ge dem meningsfulla uppdrag i skolor, vård, miljö och lokalsamhällen – och samtidigt stärka tillit, språk, trygghet och folkhälsa. Det är inte ett arbetsmarknadsprojekt – det är en samhällsidé – ett program som dessutom gör Sverige mer motståndskraftigt i en tid av oro och omställning.
Stöd INVOLV! Programmet är gediget och väl genomarbetat - men behöver en "final touch". Vill du stödja slutprodukten är du mer än välkommen att göra en donation för att hjälpa ett nytt parti utan externa bidrag. Ditt namn kommer då att omnämnas (om du vill) under "Tack till". Gör din donation här >
AI: Hjälp eller stjälp?
Om vi ligger ohjälpligt efter nu – hur ska det då inte se ut när AI-boomen är ett faktum?
Vi är på väg in i en tid så omvälvande att gemene man troligen inte har förstått vidden av den än. Då, när maskiner ersätter hundratusentals jobb, kommer människor ha ännu mindre chans att passa in på arbetsmarknaden – om vi inte gör något nu.
Vi pratar inte längre om science fiction, utan om en ekonomisk och social omställning som redan pågår. AI förändrar hur vi arbetar, kommunicerar, fattar beslut och värderar kompetens. De yrken som försvinner är ofta de som hållit människor i arbete i generationer – inom service, administration, logistik och enklare industri. Samtidigt växer det fram nya roller, men de kräver utbildning, digital förståelse och tid att ställa om.
Om vi inte förbereder oss riskerar vi att skapa en ny sorts klassamhälle: de som kan samarbeta med AI – och de som blir utkonkurrerade av den. Ska trygghetssystemen fungera i en sådan värld måste de bli mer flexibla, inte mindre. De måste stödja människors utveckling, inte straffa dem när de hamnar på efterkälken.
Frågan är alltså inte om AI förändrar arbetsmarknaden, utan hur vi väljer att möta den förändringen. Ser vi tekniken som ett verktyg för att frigöra mänsklig potential – eller som ett skäl att avskriva den?
Som i alla bloggar avslutar vi med att titta på:
Bonuspartiets 100-årsprincip™
100-årsprincipen™ innebär att man vid varje samhällsbeslut ställer sig frågan om beslutet står sig i ett sekel, om beslutet är reversibelt och om det ger kommande generationer resurser och makt att styra över sin samtid. Helt enkelt att vi som lever nu med gott samvete lämnar denna värld i bättre skick än vi fann den.
Är 100-årsprincipen tillämpbar här?
Ja
För vårt sätt att hantera människor, arbete och teknik är inte hållbart. Vi pratar om effektivitet, men förlorar empatin. Vi pratar om innovation, men missar människan. Vi låter systemen växa – men skalar bort själen.
För samhället:
Ur ett hundraårsperspektiv innebär dagens förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödet betydande strukturella risker. På kort sikt pressas hushållens köpkraft och den ökade ekonomiska stressen belastar redan ansträngda vård- och stödsystem. På medellång sikt försvagas arbetsmarknadens dynamik när människor tvingas ta fel jobb eller lämnar yrken helt, vilket leder till kompetensförlust och ökande ojämlikhet. På längre sikt riskerar samhällsekonomin att bli mindre motståndskraftig mot teknikskiften och konjunkturförändringar.
När AI och automatisering förändrar arbetsmarknaden krävs flexibla trygghetssystem som bevarar människors förmåga att delta – inte politik som marginaliserar dem. Annars ökar risken för permanent utanförskap, minskad inhemsk efterfrågan och politisk polarisering.
Sammantaget är detta en politik med kort horisont och hög samhällsrisk. För att stå sig i ett sekel måste Sverige betrakta människor som en strategisk resurs snarare än en kostnad.
För människan:
En långvarig ekonomisk osäkerhet påverkar folkhälsan direkt, genom ökad stress, oro och sömnproblem som över tid leder till både psykisk ohälsa och fysiska sjukdomar som hjärt-kärlproblem, värk och utmattning eller något ännu värre...
Ett samhälle som under lång tid försvagar människors hälsa och trygghet försvagar också sig självt.
Avslutande hälsning
Hoppas att du fann inlägget intressant!
📩 Prenumerera på bloggen, dela vidare och kommenterar gärna (respektfullt).
Hälsningar från dagens skribent!
Marita Bladh 🌿
Ordf. Bonuspartiet
Om Marita:
Genom årtionden har jag sett Sverige i många skepnader – "the good, the bad, the ugly", som man säger. Initiativet och drivkraften till partiet föddes redan på 80-talet vid köksbordet i ett mysigt och lummigt område som några decennier senare ses som ekonomiskt och socialt utsatt.
Jag har extremt mycket livserfarenhet. Änka och ensamstående småbarnsmamma (då), "Empty nester" (nu). Jag har burit barn, hem, jobb och sorg – ofta samtidigt. Älskar hundar och att vara ute i skogen och plocka svamp.
Jag har arbetat i kommunala, regionala och globala organisationer, drivit flera olika företag och vunnit pris för ett. Projektledare, coach och samtalsspecialist - för att jag älskar äkta samtal som leder till förändring, lärdom och insikter.
Jag tror på resultat, hjärta, förnuft och mod – och att Sverige kan bli blomstrande, rättvist och bra för alla. Därför skriver jag och därför har jag startat Bonuspartiet - ett parti som inget annat.
Min favoritslogan:
Bonuspartiet toppar L.A.G.E.T. varje dag!
Livskvalitet - Ansvar - Gemenskap - Ekonomi - Trygghet
Bloggen är skriven i samarbete med ChatGPT - fel kan förekomma.
Lagar och rekommendationer kan ha ändrats när du läser detta.
Kommentarer