När blev förskola normen – och föräldraskapet undantaget?
- Marita Bladh
- för 14 minuter sedan
- 6 min läsning
En blogg av Marita Bladh angående införandet av 30-timmarsvecka (i många kommuner) för barn med småsyskon.
Syftet med bloggen är att lyfta fram hemmet och föräldrars betydelse och att uppmuntra föräldrar att reflektera över vilka lösningar som passar den egna familjen – även när de kommunala alternativen presenteras som överlägsna.
Engagera dig!
Att ha med sig:
Vi på Bonuspartiet har tagit fram fem genomarbetade program för att hjälpa familjer - från rent praktiskt till ekonomiskt. Mer förskola är inte enda lösningen att hjälpa barn och föräldrar på.
Notera: Regeringens förslag om obligatorisk förskola ligger i skrivande stund fortfarande ute på remiss och diskuteras därför inte i denna blogg...
BAKGRUND:
30-timmars-vecka för barn med småsyskon
Under hösten 2025 beslutade ett tiotal kommuner i Sverige, att barn till föräldralediga ska få möjlighet att vistas i förskola upp till 30 timmar per vecka – det vill säga dubbelt så många timmar som tidigare. Satsningen finansieras i kommunbudgeten – med löftet om att bemanning och resurser ska ökas för att klara den större efterfrågan.
Men bakom de goda intentionerna finns något som sällan sägs rakt ut, nämligen att samhället i allt större utsträckning betraktar sig självt som bättre lämpat att tillgodose våra barns behov.
Småbarnsåren kan vara röriga, tröttsamma och krävande. Det har de alltid varit. Frågan är när det började ses som ett problem som behöver organiseras bort – snarare än en livsfas som kräver närvaro, organisation och tålamod.
Det betyder inte att förskola är fel, eller att föräldrar som väljer denna lösning gör fel. Tvärtom, det är viktigt att föräldrar själva får bestämma – att man i diskursen utgår från att föräldrarna vet vad som är bäst för sina barn. Men det betyder också att vi måste våga diskutera vilket budskap samhället generellt skickar om föräldraskapets värde.
När blev förskola normen – och föräldraskapet undantaget?
Vi lever i ett land där det nästan blivit en naturlag att barn ska in i förskola så tidigt som möjligt. Man säger att det är bra:
för språket,
för socialiseringen,
för pedagogiken…
för ekonomin…
för integrationen…
för BNP…
Listan kan göras lång.
Argumenten är välkända, och många stämmer – många förskolor i Sverige är bra. Men mitt i allt det där har något väldigt grundläggande hamnat lite i skymundan:
Barns rätt till sina föräldrar
Inte som ett romantiserat 50-talsideal. Inte som ett politiskt ställningstagande. Utan som en mänsklig rättighet för alla små människor som precis har börjat sina liv. När blev förskola normen – och föräldraskapet undantaget?
Det är inte länge sedan det var helt normalt att barn var hemma de första åren — och förskola handlade mer om barnomsorg än samhällsbygge. Idag har pendeln svängt. Så mycket att förskola nästan beskrivs som ett skydd mot hemmiljön med motiveringen att barn skulle:
hamna efter i språket
inte bli sociala
sakna pedagogisk stimulans
Det är lätt att tro att alla hem är otillräckliga, tråkiga eller fattiga på språk. Att det krävs 20 barn i en grupp för att lära sig leka. Men är det verkligen så? Om fler barn var hemma med sina syskon skulle det finnas fler barn i närområdet att leka med. Så var det förr.
Gårdar och villaområden var fulla med barn som lekte och föräldrar som träffade andra föräldrar.
Det är också viktigt att komma ihåg att hemmet kan ge barn något som ingen institution i världen kan konkurrera med. Trygg anknytning. En vuxen som ser en, tid att vara liten, utan stress. Att bli omhändertagen av en person som älskar en mest i världen är en utvecklingsfaktor i sig. Den räknas bara inte i någon kommunal budget.
En tanke: Idag pratas det mycket om stress bland skolbarn. Det är rimligt att fråga sig var den börjar – i hemmet eller i en barndom som tidigt blir schemalagd och institutionell?
Vad skiljer Sverige från många EU-länder?I ett europeiskt perspektiv sticker Sverige ut. Trots en av de längsta föräldraledigheterna börjar barn här ofta tidigt i förskola och vistas där många timmar. I flera andra EU-länder har små barn traditionellt varit hemma längre – ibland av kulturella skäl, ibland av ekonomiska. Förskola var länge en stor kostnad, vilket gjorde att familjen blev barnets främsta sammanhang under de första åren. Det visar att Sveriges modell inte är självklar eller universell, utan ett politiskt och samhälleligt val bland flera möjliga. |
Vi behöver inte hymla: När fler vuxna jobbar tjänar samhället pengar.
Det är ett driv bakom den samhällsmodell vi har. Ett logiskt och förståeligt driv – men också ett som ofta sägs tyst. Tillväxt behöver ständig tillväxt. Frågan är inte om det är fel. Frågan är vilket pris vi är beredda att betala för att hålla maskineriet igång.
Barnens tid med sina föräldrar – är den förhandlingsbar?
Kanske behöver vi kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Förskola är bra. När den är bra. Och för de barn som behöver den. Hemmet är också bra. När det finns trygghet, kärlek och tid. Innan vi kollektivt placerar barn på institution allt tidigare i livet och under allt fler timmar, kan vi åtminstone stanna upp och fråga:
För vems skull gör vi detta?
Vad vinner vi – och vad riskerar vi att förlora?
Vem får definiera vad som är ”det bästa för barnet”?
Kanske är svaret ibland enkelt. Kanske är det ibland mer komplext. Men diskussionen förtjänar att föras – med barnens rättigheter i centrum. Och deras anknytning, inte som en parantes, utan som själva början på att utvecklas till en trygg vuxen människa.
Som i alla bloggar avslutar vi med att titta på:
Bonuspartiets 100-årsprincip™
100-årsprincipen™ innebär att man vid varje samhällsbeslut ställer sig frågan om beslutet står sig i ett sekel, om beslutet är reversibelt och om det ger kommande generationer resurser och makt att styra över sin samtid. Helt enkelt att vi som lever nu med gott samvete lämnar denna värld i bättre skick än vi fann den.
Är 100-årsprincipen tillämpbar här?
Ja - kanske mer än någonsin.
Vi lever i en tid där teknikutvecklingen rusar snabbare än vår förståelse av dess konsekvenser. AI förändrar arbete, relationer och lärande. Biologiska gränser ifrågasätts. Ingen vet med säkerhet hur framtidens samhälle, familjer eller arbetsliv kommer att se ut.
Just därför är det rimligt att fråga:
– Är det klokt att tidigt och permanent organisera bort barndomens första år från hemmet?
– Bygger vi strukturer som är lätta att justera – eller svåra att ta tillbaka?
– Ger vi framtida föräldrar mer valfrihet, eller färre?
Ur ett hundraårsperspektiv är anknytning, relationer och trygghet inte nostalgiska värden – utan grundläggande mänsklig infrastruktur. Till skillnad från teknik går de inte att uppdatera i efterhand.
Samlad slutsats enligt 100-årsprincipen™
Förskola kan vara bra. Stöd till familjer kan vara nödvändigt. Men beslut som rör barndomens första år bör bygga på tre saker:
🔸 långsiktighet
🔸 reversibilitet
🔸 respekt för familjens roll
Ett samhälle som håller i hundra år är inte bara effektivt och modernt. Det är ett samhälle som vågar värna det mest grundläggande – relationen mellan barn och föräldrar.
Avslutande hälsning
Hoppas att du fann inlägget intressant!
📩 Prenumerera på bloggen, dela vidare och kommenterar gärna (respektfullt).
Hälsningar från dagens skribent!
Marita Bladh 🌿
Ordf. Bonuspartiet
Om Marita:
Genom årtionden har jag sett Sverige i många skepnader – "the good, the bad, the ugly", som man säger. Initiativet och drivkraften till partiet föddes redan på 80-talet vid köksbordet i ett mysigt och lummigt område som några decennier senare ses som ekonomiskt och socialt utsatt.
Jag har extremt mycket livserfarenhet. Änka och ensamstående småbarnsmamma (då), "Empty nester" (nu). Jag har burit barn, hem, jobb och sorg – ofta samtidigt. Älskar hundar och att vara ute i skogen och plocka svamp.
Jag har arbetat i kommunala, regionala och globala organisationer, drivit flera olika företag och vunnit pris för ett. Projektledare, coach och samtalsspecialist - för att jag älskar äkta samtal som leder till förändring, lärdom och insikter.
Jag tror på resultat, hjärta, förnuft och mod – och att Sverige kan bli blomstrande, rättvist och bra för alla. Därför skriver jag och därför har jag startat Bonuspartiet - ett parti som inget annat.
Min favoritslogan:
Bonuspartiet toppar L.A.G.E.T. varje dag!
Livskvalitet - Ansvar - Gemenskap - Ekonomi - Trygghet
Bloggen är skriven i samarbete med ChatGPT - fel kan förekomma.
Lagar och rekommendationer kan ha ändrats när du läser detta.
Kommentarer