Hemtjänsten – trygghet på pappret, men hur är det i verkligheten?
- Anki
- 13 juni 2025
- 7 min läsning
Uppdaterat: 8 juli 2025
En blogg av Anki om hemtjänstens problem och möjligheter
INLEDNING:
Visst är det fantastiskt att vi har hemtjänst i Sverige. Att hjälp finns när vi blir sjuka, äldre – eller står utan anhöriga. Det är en idé att vara stolt över.
Men den tacksamhet vi borde känna… den stannar ibland vid just tanken. För verkligheten ser ofta annorlunda ut.
Hemtjänsten är pressad.
Personalen är underbetald, underbemannad och överarbetad.
Vårdtagare glöms bort, insatser uteblir – men fakturan skickas ändå.
Det blir mer administration än omsorg. Mer stress än närvaro.
Anki berättar:
Jag vet. Jag har varit där.
När jag ramlade ner från en stege för några år sedan förändrades allt. Plötsligt behövde jag hjälp – varje dag, i tre månader. Hemtjänsten blev min livlina. I teorin.
Men i praktiken?
Jag fick betala fast hjälpen uteblev
Missförstånd i organisationen gjorde att jag ibland inte fick duscha. Ibland uteblev maten. Ibland kom ingen personal alls. Men, fakturorna uteblev inte för det. Och när någon väl dök upp, gick halva tiden åt till att svara i jourtelefonen.
Det fanns fina människor – verkligen. De såg mig, visade medmänsklighet. Men de var utmattade. Och för få.
När omsorgen inte känns som omsorg
Kanske gör merparten av personalen ett bra jobb, kanske till och med fantastiskt. Men det kanske inte känns så för vårdtagaren. Nya ansikten varje dag. Olika språk. Inga riktiga samtal. Ingen som stannar upp med blicken och säger: Hur mår du – egentligen?
Problemet är kanske alltså inte bara vad som görs – utan hur det upplevs.
När omsorgen blir anonym, splittrad och stressig, då förlorar man något mer än bara den praktiska hjälpen.
Man förlorar sin känsla av sammanhang. Tryggheten i att bli sedd, respekterad och förstådd. Den känslan är avgörande. Den kallas KASAM – känsla av sammanhang. Och den borde vara ledord i all äldreomsorg.
Vi måste tänka nytt om både vårdmottagare och personal
Tänk dig en restaurang:
Kanske en lustig jämförelse, men jag tror du förstår liknelsen. Du kommer till en restaurang och precis som när personal från hemtjänsten kommer till dig, är du en betalande kund. Du välkomnas. Du får en meny. Någon berättar vad som händer. Du får vatten och en brödkorg. Du vet vad du kan vänta dig – och hur det ska gå till. Du känner dig trygg och sedd - även om maten ibland tar för evigt.
Så borde hemtjänsten kanske också fungera? Det är viktigt att påminna sig om att det är tack vare kunderna som kockarna och serveringspersonalen har ett arbete och det är tack vare vårdtagarna (kunderna) som hemtjänstpersonalen har ett arbete...
Här är några viktiga punkter att ha i åtanke:
Bemötande: Personligt bemötande varje gång, äldre människor avskyr ofta att känna sig till besvär och samma professionella bemötande gäller även om vårdtagaren upplevs som "svår" för att han/hon vill ha saker och ting på "sitt sätt".
Tydlighet: Vad händer, och när? Äldre människor mår bra av att få ha kontroll över sina liv, ha framförhållning och möjlighet att påverka.
Trygghet: Någon följer upp om något blivit fel och återkopplar till vårdtagaren. Många äldre kan ha en tendens att oroa sig, detta avhjälps med tydlighet, kontinuitet och bemötande.
Att förstå och göra sig förstådd: Det är viktigt att personalen i hemtjänsten pratar det språk som vårdtagaren förstår, flytande.
Kontinuitet: Det är viktigt att ge personal konkurrenskraftig lön, förmåner och schema för att behålla de duktiga så att kontinuitet skapas.
Det kräver inte magi. Det kräver vilja. Och värderingar.
Och ja – tekniken kan hjälpa. AI finns redan i hemtjänsten, till exempel: påminnelser, medicindistribuering, digital journalföring, larm och sensorer. Men...
Tekniken får aldrig ta människans plats.
Tekniken ska frigöra tid för närvaro – inte ersätta relationer. Det är lätt att skylla på personalen. Men det här är ett systemfel. För vad händer när man ger människor ett av samhällets tyngsta jobb – men utan status, tid eller rimliga villkor?
Är det så att människor som får en bra lön, villkor och respekt på jobbet gör ett bättre jobb och tar mer ansvar?
Den frågan är värd att stanna i.
Människan först
För Bonuspartiet är hemtjänsten inte bara en kostnad. Det är ett värdighetstest. Vi vill ha en omsorg där både personal och vårdtagare känner trygghet och mening. Där du får hjälp av människor du litar på. Där du blir sedd.
Människan först – det är inte en slogan, det är en ny riktning - och den gäller både för personalen och vårdtagaren.
Bonuspartiets 100-årsprincip™
100-årsprincipen™ innebär att varje samhällsbeslut bör hålla i minst ett sekel – och lämna världen i bättre skick än vi fann den. Men kan den verkligen tillämpas på hemtjänsten, där behoven förändras från dag till dag och ingen kan veta exakt hur samhället ser ut i framtiden.
Är 100-årsprincipen™ tillämplig i detta fall, med hemtjänsten?
Kanske är inte principen tillämpbar i bokstavlig mening...
– men i värdegrund och riktning, absolut.
För om vi bygger en äldreomsorg där både personal och vårdtagare känner trygghet, respekt och kontinuitet, så formar vi en struktur som håller över generationer.
Vi kan inte ge varje enskild omsorgssituation ett hundraårsperspektiv.
Men vi kan fråga:
Skapar vi ett arbetsliv där människor orkar stanna i vården?
Bygger vi ett samhälle som behandlar de äldre med den värdighet de förtjänar?
Lägger vi en grund som framtidens hemtjänst kan vila på och utvecklas från?
Om svaret är ja, då lever vi upp till principens själ. Och det är där den gör verklig skillnad.
Hemtjänsten om 100 år, signerat ChatGPT
Fråga: -Tror du att 100-årsprincipen är tillämpbar på hemtjänsten och hur bedömer du att den ser ut om hundra år om du får gissa vilt? Tacksam för positivt scenario och worst case scenario.
ChatGPT: -Tack för den intressanta frågan! Här kommer en välgrundad gissning om hemtjänsten år 2125 – utifrån teknisk, social och mänsklig utveckling. Som du föreslog, låt oss titta på frågan ur två perspektiv.
I DEN BÄSTA AV VÄRLDAR... 🤖 Tekniken: Hög, men mänsklig
🧑🤝🧑 Människorna: Färre, men viktigare
🏡 Boende och livsstil: Flexibelt och förankrat
| WORST CASE SCENARIO... 🤖 Mycket teknik – men ingen närvaro
🧑🦳 “Omsorg” reducerad till logistik
🏢 Masslogik istället för hemkänsla
💸 Välfärden som marknad
🧭 Vad gör den bilden så skrämmande? För att den ligger för nära vår nuvarande verklighet i vissa kommuner. Det krävs inte mycket:
Då hamnar vi där: där hemtjänst inte är en hjälp, utan ett sätt att undvika skuld – en plats att förvara de svagaste tills naturen gör sitt. |
100-årsprincipen™ – varför den behövs här
När vi bygger framtidens hemtjänst måste vi fråga:
Bevarar vi människovärdet – även när produktiviteten är borta?
Skapar vi ett system vi själva skulle vilja bli gamla i?
Lägger vi en grund som håller i hundra år – eller lappar vi nästa mandatperiod?
För om vi inte gör det nu – är det kanske de som inte har råd med privat och exklusiv omsorg som kommer att stå sist i prioritetsordningen.
AVSLUTNING
Hoppas att du fann inlägget intressant!
📩 Prenumerera på bloggen, dela vidare och kommenterar gärna (respektfullt).
Hälsningar från dagens skribent!
Anki 🌻
Om Anki
Min respekt för livet sträcker sig långt utanför människan – djur och natur har varit mina följeslagare genom hela livet. Jag tror att hur vi behandlar det sårbara säger något avgörande om vilka vi är – både som människor och som samhälle.
Jag är en do'er med båda fötterna i verkligheten. Har jobbat med administration, lärt mig hur företag fungerar – ekonomi, struktur och ansvar – och fått en gedigen förståelse för det som bär vardagen, inte bara visionerna. För mig handlar politik inte om makt, utan om människor. Om att lyfta dem som blivit förbisedda och bygga ett samhälle där fler får plats.
Nyligen tog jag dessutom C-körkort – för i min bok blir man aldrig för gammal för nya äventyr. Jag tror på värme, sunt förnuft och på att erfarenhet ska räknas – inte räknas bort.
Bloggen är skriven i samarbete med ChatGPT - fel kan förekomma.
Lagar och rekommendationer kan ha ändrats när du läser detta.
Kommentarer