BLOGG

En blogg om politiken och livet i Sverige för att väcka tankar, delaktighet och engagemang. Med hjärta, frustration, humor och hopp lyfter vi i Bonuspartiet det som känns fel, det som saknas – och det vi drömmer om. Välkommen in i samtalet! Vår värdegrund bygger på FLERA viktiga principer. Som att: människor ska känna att livet är begripligt, hanterbart och meningsfull. Beslut ska stå sig i 100 år till förmån för kommande generationer. Därför kallar vi vår ideologi för Intergenerationell Demokrati™. Och, att människor som bor och lever i Sverige måste vara landets prioritet med oklanderliga kärnverksamheter, ansvar och etik. Jo, en sak till - vi är helt emot slöseri med skattemedel... HELA hemsidan publiceras så snart alla formalia med myndigheterna är klara. PRENUMERERA på bloggen och nyheter från oss!

Sök

Skola sig – javisst, men är skolan verkligen byggd för alla?

Gästbloggare
7 juni 2025
4 min läsning

Uppdaterat: 8 juli 2025

Ett inlägg om "one size fits all"-tänket i dagens skola

Jag gick i skolan på 70-80-talet...

Nio år i grundskolan, två på gymnasiet. På den tiden handlade det om att överleva lektionerna, försöka få några godkända betyg och helst inte bli utskrattad när man inte fattade vad som stod på tavlan. Det fanns ämnen jag var riktigt duktig i; fysik, kemi, geografi men de flesta andra kändes helt meningslösa för mig.

Svenska, religion, gymnastik... Varför tvingas springa runt i bomullsshorts när jag redan spelade fotboll på fritiden?

Jag vill prata om vad det egentligen betyder att "skola sig".

Och fråga oss själva: för vems skull skapar vi skolan egentligen?

För barnens skull eller för systemets?

Alla barn är olika. Skolan är inte det.

Vi har ett utbildningssystem som låtsas vara neutralt. Alla får samma schema, samma krav, samma prov. Men sanningen är att barn är olika i grunden. Någon dras till siffror, en annan till att skapa och jobba med händerna. Någon bygger, någon skriver, någon odlar, någon fixar med teknik. Men mallen är redan lagd innan barnet ens fått chansen att visa vem det är. Och visst är det bra att kunna matte och språk – men ska det vara det som avgör hur smart du anses vara?

Ingen frågade mig...

Jag minns inte att någon lärare någonsin sa:

"Vad tycker du är roligt? Vad vill du bli bra på?"

Istället trycktes vi in i ett schema där allt skulle gås igenom oavsett. Man satt bara av tiden. Någonstans mellan bråktal och gamla kungar tappade jag intresset. Jag kunde räkna. Jag kunde Pythagoras sats. Den har jag faktiskt haft nytta av – när man bygger tak. Men det mesta jag fick med mig hade jag aldrig nytta av. Varken i jobbet eller i livet.

Och den där känslan, av att vara "fel sorts elev", den sätter sig i kroppen.

Jag föreslår att vi tänker nytt!

Vi ska inte avskaffa skolan, även om den är trasig och orättvis. Istället handlar det om att tänka nytt och att återuppfinna den. Göra den verklighetsförankrad, så att den både passar olika människor och deras och samhällets behov i framtiden.

När vi blir vuxna får vi lära oss att inte jämföra oss med andra, det är speciellt ett bra råd till de som har prestationsångest, sägs det - eller de som har så höga krav på sig själva att de blir passiva. Detta gäller inte skolan, nej, då ska alla vara lika - då ska vi jämföra oss med ungar från både norr till söder...

Skolplikten omvärderas: Tänk dig ett system med skolbonus istället. Klarar barnet det som skolan, barnet och familjen kommer överens om, ja då får man en bonus. Låt motivation styra - inte skrämsel, jämförelser eller "one size fits all".
Hemläxor, ja och nej tack: Hemläxor ges bara om det ingår i familjen- /skolan-avtalet. Och, om det finns en vuxen hemma som kan hjälpa till, om barnet inte är självgående. Annars får skolan steppa upp och ta den rollen fullt ut under skoltid.
Alla är inte blivande akademiker: Vi måste sluta med prestigesystemet, det leder bara till att en hög procent av våra barn känner sig dåliga och får dåligt självförtroende. Att känna sig dålig i skolan är inte en lyckad grund för ett lyckat liv. Vi måste sluta låtsas som att samhället bara behöver akademiker. Att vara kreativ eller kunna bygga med händerna är inte mindre värt än att "ha läshuvud".

Glöd och stöd

Kreativa barn, med eller utan diagnoser, får en hel del stöd – men främst är det för att de ska "hänga med" i undervisningen, i ett system som aldrig var byggt för dem. Vad skulle hända om vi la stödet där deras glöd finns? Låta dem utvecklas i det de redan har en fallenhet för. Det är så man bygger självrespekt och en sund självbild.

Vem är jag?

Jag är 62 år. Jag har byggt, svetsat, lagat och kämpat med kroppen hela mitt liv. Jag är inte sjukskriven. Jag är inte arbetslös. Jag är inte pensionär. Jag har bara slutat jobba för att det inte var roligt längre. Och för att kroppen sagt sitt.

Men jag vet saker. Jag vet hur en motor fungerar. Jag vet hur ett tak ska läggas. Och jag vet hur det känns att bli kallad lat, dum eller ointresserad – fast man bara inte passade in i systemet.