Tjernobyl – minnena, spåren och svensk kärnkraft i framtiden
- Anki
- 5 okt. 2025
- 8 min läsning
I denna blogg:
En personlig berättelse av Anki, blandad med fakta, om kärnkraften och livet i Mellansverige våren 1986 – när en olycka i Tjernobyl kom att påverka livet för miljontals människor över hela Europa.
Engagera dig
Bli en Pionjär 💰 hjälp oss att kickstarta ett helt unikt parti där du är välkommen att vara med från start och påverka! >
Källhänvisningar finns sist i dokumentet.
Bakgrund:
Den 26 april 1986 exploderade reaktor 4 i Tjernobyl i nuvarande Ukraina (fd. Sovjetunionen). Radioaktivt cesium, Cs-137 samt jod-131, spreds över stora delar av Europa och nådde Sverige två dagar senare.
De områden som drabbades av mest nedfall var de som oturligt nog hade regn den dagen – främst Mellansverige och delar av Norrland.
"Våren 1986 innebar slutet på att ströva fritt i skogen och plocka bär och svamp för många svenskar, under många år. Att ständigt duscha och tvätta händerna så fort vi varit ute blev ett faktum. Och i norr fick samerna slakta tusentals renar."
Tidsförlopp och hemlighetsmakeri:
När olyckan inträffade försökte Sovjet till en början dölja vad som hade hänt. Först tre dagar senare kom sanningen fram.
26 april (natten mellan fredag och lördag): Olyckan sker i Tjernobyl, omvärlden informeras inte.
27 april (söndag): Ett radioaktivt moln börjar sprida sig.
28 april (måndag): Personalen vid Forsmarks kärnkraftverk upptäcker förhöjd strålning – först tror man att det är ett lokalt läckage men konstaterar snart att strålningen kommer utifrån. Man pressar Sovjet på svar och sent på kvällen erkänner de officiellt att en olycka inträffat i Tjernobyl.
När katastrofen blev verklig – min berättelse:
" – Jag minns fortfarande den dagen – måndagen den 28 april 1986, som om det vore igår. Jag och min syster hade några ärenden i Västerås, och allt började som vilken annan regnig vårdag som helst. Vi visste ännu inte att Tjernobylolyckan hade hänt.
Men, något kändes plötsligt fel. Luften såg konstig ut, nästan onaturligt gul. Jag tittade upp mot himlen – ljuset lyste som av ett elektriskt sken, som om det rörde sig i mjuka vågor. Jag hade aldrig sett något liknande tidigare, det kändes overkligt och skrämmande på samma gång.
Jag knuffade på min syster, pekade upp mot himlen och sa: "Något hemskt har hänt!"
Kort därefter kom restriktionerna
Först försiktiga råd, sedan fler och strängare uppmaningar:
Begränsningar på hur lång tid människor kunde vistas utomhus
Att duscha och tvätta håret efter att man hade varit ute,
Helt undvika bär, svamp och vilt.
Och så blev det för många av oss – under många år. Plötsligt var naturen, som alltid varit självklar och trygg, något vi inte längre kunde lita på.
Det satte djupa spår i mig. Jag förstod tidigt att kärnkraftens konsekvenser inte är något avlägset eller teoretiskt. De är på riktigt – de tränger in i vardagen, påverkar våra liv på sätt man aldrig kunnat föreställa sig, och deras följder sträcker sig långt bortom tid och rum.
Tjernobylkatastrofen visar hur en lokal olycka kan få globala effekter på hälsa, miljö och livsstil. I Sverige finns antydningar, men inga bevis, för ökad cancer i befolkningen.
Allt verkar glömmas bort så snabbt. Ska vi verkligen riskera våra liv, våra djur och vår natur för en energikälla som lämnar efter sig konsekvenser i generationer framåt?
I Ukraina och Belarus kopplas tusentals fall av sköldkörtelcancer till olyckan. Debatten kring kärnkraftens säkerhet och avfallshantering fortsätter än idag. Det visar hur teknologiska val har konsekvenser som sträcker sig över generationer och kräver långsiktigt ansvarstagande.
Kärnkraft och tidens perspektiv
100.000 år framåt –> Framtidens gåta...
När vi diskuterar kärnkraft hamnar samtalen ofta i nuet: elpriser, energibehov, klimatmål. Men den verkligt svåra frågan handlar om tid. Kärnavfallet vi lämnar efter oss är inte ett problem som kan lösas på en generation, inte ens av ett land – det sträcker sig nästan 100.000 år framåt.
Att föreställa sig 100.000 år är nästan omöjligt. Från år 2025 till år 102 025 – ett tidsspann som vida överstiger hela vår arts historia. Vi står inför konsekvenser som våra sinnen knappt kan greppa.
<– 100.000 år bakåt - Stenåldern
För 100.000 år sedan befann vi oss mitt i den äldre stenåldern. Våra förfäder levde som jägare och samlare i små grupper. Neandertalare vandrade i Europa, medan tidiga Homo sapiens höll till i Afrika och Mellanöstern.
Elden var redan en del av vardagen – ett verktyg för värme, matlagning och skydd. Jordbruk, städer och skrivkonst skulle dröja nästan 90 000 år till. Om vi zoomar in på den tiden känns vår moderna värld nästan otänkbar. Den påminner oss om människans sårbarhet inför naturens krafter. Ingen elektricitet, inga byggnader, inga städer – bara människan och naturen i ständig balans. Att överleva handlade om att förstå naturen på dess egna villkor, och varje dag krävde uppmärksamhet och försiktighet.
Slutsats
Vad händer 100.000 år framåt? Vi kan bara spekulera. Kommer människor ens finnas? Kommer vår civilisation leva vidare, eller har den ersatts av något helt annat?
Det vi vet med säkerhet är att det använda kärnbränslet förblir farligt i upp till 100.000 år.
Kärnbränslets resa: från reaktor till slutförvar
När kärnbränsle används i en reaktor blir det extremt farligt – både genom sin värme och sin radioaktivitet. Resan från användning till säker förvaring sker i flera steg:
Första 5–10 åren: Bränslet måste kylas i bassänger. Värmen är fortfarande extremt hög och strålningen livsfarlig.
Nästa 30–40 år: Det förvaras i mellanlager, som CLAB i Oskarshamn. Här är det fortfarande farligt, men kontrolleras noggrant.
Efter 40–50 år: Bränslet är fortfarande radioaktivt och måste förslutas i slutförvar i berggrunden. Säkerheten ska hålla minst 100.000 år tills radioaktiviteten sjunkit till ofarliga nivåer.
Källa: SKB – Svensk Kärnbränslehantering AB
Vi bygger alltså anläggningar som ska överleva längre än alla civilisationer vi känner till – längre än pyramiderna, längre än is-åldrarna, längre än vårt språk. Det är nästan ofattbart att tänka på.
Tjernobyl som varnande exempel
Den 26 april 1986 exploderade alltså reaktor 4 i Tjernobyl. Radioaktivitet spreds över stora delar av Europa. Radioaktivt cesium föll ner med regnet – med en halveringstid på 30 år – vilket betyder att spåren finns kvar i generationer.
Än idag, nästan 40 år senare, kan man mäta cesium i mark, bär, svamp och viltkött i delar av Mellansverige och Norrland. Hälsokonsekvenser i Sverige var begränsade, men i Ukraina och Belarus finns tusentals fall av sköldkörtelcancer kopplade till olyckan. För rennäringen var konsekvenserna katastrofala.
Tjernobylolyckan visar tydligt att även om strålningen sprids tunt kan den påverka människor och natur i generationer.
Källa: (Strålsäkerhetsmyndigheten) sköldkörtelcancer (WHO/IARC)
Från nuet till framtiden: Kärnkraftens arv
Vi kan inte glömma att dagens val påverkar generationer av människor som ännu inte finns. De beslut vi tar om energipolitik, säkerhet och slutförvaring är inte bara politiska eller ekonomiska – de är moraliska.
Det handlar om att skydda både människor och natur långt in i framtiden.
Kärnkraften ger oss energi här och nu – men lämnar efter sig ett arv som våra barnbarns barnbarn i hundratals generationer framåt måste leva med. När vi diskuterar energisystemets framtid måste vi väga kort sikt mot evighet.
För 100.000 år sen befann sig mänskligheten på stenåldern. 100.000 år framåt kanske vi inte ens existerar? Men radioaktiviteten vi skapar idag finns kvar. Det är det verkliga tidsperspektivet för kärnkraft.
Att förstå det ger en annan respekt för både vetenskap och ansvar – och kanske en större ödmjukhet inför framtiden.
Vi kan inte förutse vilka som lever om 100.000 år, men vi kan bestämma vad de ska slippa ansvara för. Kärnkraftens arv är vårt ansvar – och det ansvaret börjar här och nu.
När jag själv tänker på framtiden ser jag inte bara siffror och rapporter. Jag ser människor – barn som leker i parker, unga som bygger sina liv, familjer som drömmer om trygghet. "De ska inte behöva bära konsekvenserna av beslut vi tar idag. Det är för deras skull vi måste våga ställa de svåra frågorna om kärnkraften."
Okända faktorer:
Dagens modeller kan förutsäga hur jordskorpor rör sig, hur vatten tränger genom sten och hur metaller bryts ner. Men ingen vet om något helt nytt kan uppstå – en kemisk reaktion, en rörelse, en fraktion av materia vi ännu inte känner till. Tid i den skalan lämnar plats för det oförutsägbara.
"Luften var märkligt gul den dagen. Kanske var det inte bara en varning om vad som hade hänt då – utan även för det som kan komma."
Bonuspartiets ståndpunkt
Ingen generation ska behöva bära bördan av de val som gjordes långt före deras tid. Bonuspartiet vill sätta människors säkerhet och naturens framtid före kortsiktiga lösningar och bygga ett energisystem som är hållbart i både nutid och framtid. Det är inte svårt - det kräver bara lite vilja. Och nej - vi på Bonuspartiet är inte för vindkraft heller. Vi har tagit fram ett eget elprogram som är snällt för både plånbok, människor och natur - vi kallar det Elenor.
Som i alla bloggar avslutar vi med att titta på:
Bonuspartiets 100-årsprincip™
100-årsprincipen – dagens beslut formar framtidens säkerhet
Beslut om kärnkraft måste:
stå sig i ett sekel – investeringar, anläggningar och lagring ska vara säkra och hållbara långt in i framtiden
vara reversibla – så att kommande generationer kan justera eller avveckla om tekniken eller riskerna ändras
ge framtida generationer kontroll – över natur, energi och säkerhet i sin samtid
Är 100-årsprincipen tillämpbar här?
Ja – kanske mer än i något annat fall.
Tjernobylkatastrofen visar hur ett enskilt beslut kan få konsekvenser som sträcker sig över decennier och generationer. Radioaktiviteten som spreds över Europa, och som drabbade människor, djur och natur i Sverige, är ett varningstecken på hur långvariga effekter kärnkraft kan ha. Om vi menar allvar med 100-årsprincipen måste vi fatta beslut som skyddar både ekosystemen och framtida generationers handlingsutrymme – innan det är för sent.
Det betyder:
att regler och säkerhetsåtgärder för kärnkraft måste vara långsiktiga och robusta
att tekniska lösningar och avfallshantering ska kunna anpassas utan att framtida möjligheter försvinner
att kommande generationer ska ha kontroll över både miljö och energisystem
100-årsprincipen påminner oss: vi är förvaltare, inte ägare, av framtiden.
Avslutande hälsning
Hoppas att du fann inlägget intressant!
📩 Prenumerera på bloggen, dela vidare och kommenterar gärna (respektfullt).
Hälsningar från dagens skribent!
Anki Lamberg🌻
Ledamot i Bonuspartiet
Om Anki: Min respekt för livet sträcker sig långt utanför människan – djur och natur har varit mina följeslagare genom hela livet. Jag tror att hur vi behandlar det sårbara säger något avgörande om vilka vi är – både som människor och som samhälle. Jag är en do'er med båda fötterna i verkligheten. Har jobbat med administration, lärt mig hur företag fungerar – ekonomi, struktur och ansvar – och fått en gedigen förståelse för det som bär vardagen, inte bara visionerna. För mig handlar politik inte om makt, utan om människor. Om att lyfta dem som blivit förbisedda och bygga ett samhälle där fler får plats. Nyligen tog jag dessutom C-körkort – för i min bok blir man aldrig för gammal för nya äventyr. Jag tror på värme, sunt förnuft och på att erfarenhet ska räknas – inte räknas bort. |
📚 Källor och vidare läsning
Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM)
Tjernobyl och Sverige – fakta om nedfall, miljöpåverkan och hälsahttps://www.stralsakerhetsmyndigheten.se
Naturvårdsverket
Cesium i mark och livsmedel efter Tjernobylolyckan
Rennäringen och Tjernobyl – konsekvenser och åtgärderhttps://www.naturvardsverket.se
Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB)
Så tas använt kärnbränsle om hand – slutförvar och säkerhet i 100 000 århttps://www.skb.se
WHO / IARC (International Agency for Research on Cancer)
Health Effects of the Chernobyl Accident and Special Health Care Programmes (WHO Report, 2006)https://www.who.int
IAEA (International Atomic Energy Agency)
Chernobyl’s Legacy: Health, Environmental and Socio-Economic Impactshttps://www.iaea.org
SMHI – Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Spridningen av radioaktivt nedfall över Sverige, april–maj 1986https://www.smhi.se
Jordbruksverket
Tjernobyl och svensk livsmedelsproduktion – åtgärder och konsekvenser för rennäringenhttps://www.jordbruksverket.se
Bloggen är skriven i samarbete med ChatGPT - fel kan förekomma.
Lagar och rekommendationer kan ha ändrats när du läser detta.
Kommentarer